Dansa min docka medans...
...du är unger, när du blir gammal blir du så tunger! 😂
Ja, så sant som det är "sjunget", verkligheten kommer ifatt en på ett eller annat sätt. Det är du själv som sätter dina gränser, hur du håller kroppen igång. Hur du ser till att behålla ditt välmående.
För mig är det så trist med att träningen går så dåligt. När jag väl packade mig iväg till gymmet så blev jag förkyld direkt efter. Nu väntar jag otåligt på att det ska gå över så jag kan komma iväg igen. 
Pratade med ortopeden igår, ny röntgen och denna gång av båda benen. Äntligen, säger jag. Det är inte lätt att göra sig hörd i vården. Man kan inte skrika högt nog. Jag undrar hur det egentligen är för dem som inte blir helt hörda? Ger de upp tillslut?
Hostmedicinen hjälpte så pass att jag fick sova bättre inatt, men vaknade med en galen huvudvärk. nu känns det dock bättre. 
Efter jobbet idag ska jag försöka ta en promenad igen. Mannen och jag tog Addie igår och gick en sväng. Men jag gjorde bort mig. I skogen skulle jag kopplat henne, för hon fick upp ett spår och drog...
- Hejdå Addie! Tror vi fick vänta i 15 minuter innan hon behagade att komma tillbaka. Då hade hon förstört delar av sin sele och var totalt slut. Fick nästan släpa henne efter mig hem.
- Var jag sur? Det var bara förnamnet. Fattar inte varför hon blir dumdum så här ibland. Det har varit så bra nu länge, har kunnat släppa henne och hon har kommit snällt på inkallning. Igår kväll kom hörselkåporna på och hon hörde absolut ingenting. Hmmmm...